![]() |
|||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||
Stureplan 2 |
Piptobak och Pipor Under århundradenas lopp har pipor tillverkats i snart sagt alla material som finns på vår jord. Dock har endast ett fåtal visat sig ha alla de egenskaper som krävs, för att det ska bli en riktigt bra rökpipa. Briarpipor är de i särklass vanligaste. Träet kommer från en ljungväxt, Erica Arborea, som växer runt Medelhavet. Det som används till pipor är den knöl som bildas i jordnivå mellan stam och rötter. Ett hårt träslag som står emot värme mycket bra, samtidigt som det har en utsökt vacker ådring. ![]() Savinellis piptobak och pipor Sjöskumspipor görs av ett magnesiumsilikat, som bryts i gruvor i Turkiet. Blocksjöskum är vitt eller svagt gult, men efter flitig användning färgas det mörkt gult och kan i bästa fall, och efter lång tids nyttjande, anta en bärnstensliknande färg. Ett mjukt och känsligt material. En tåligare variant av sjöskum kommer från Afrika. Pipor i afrikanskt sjöskum är kalcinerade, vilket gör dem mindre känsliga, men samtidigt infärgas de inte på samma sätt som en turkisk sjöskumspipa. Majskolvar är den verkliga budgetvarianten. Bra att röka men har mycket kort livslängd. Kritpipor är kanske mest för nostalgiker. Sätter ingen smak på tobaken, men blir väldigt varma och tål inte att man tappar dem i golvet. De klassiska modellerna på pipor har alla fått namn. Pipor som inte kan hänföras till någon av dessa kategorier kallas rätt och slätt för Fancy. Läs mer > Piptobak. Tobak tillhör släktet potatisväxter och finns i en mängd olika arter. Vissa har vi som prydnadsväxter i våra trädgårdar, men nästan all röktobak kommer från en enda art, Nicotiana Tabacum. Att tobaken ändå blir så olika beror i viss mån på klimat och jordmån, men framför allt på hur den torkas och fermenteras (jäses). Basen i en tobaksblandning är nästan alltid Virginia eller Burley. Virginia kan växla i färg från ljust gult till brunt. Läs mer >
|
|
|||||||||||||||||||||